En dag kvar. Ajaj.. det är blandade känslor. Halva huvudet vill nästan tillbaka till skolan, andra halvan har förälskat sig i allt var sommarlovet betyder; frihet, sol, frihet från ansvar och skolböcker. Argumentet som säger att ”den som längtar till skolan har inte haft en bra sommar” tror jag inte ett skvätt på… Man kan visst längta tillbaka, men det kommer i vågor för mig. I rätt stämning ser jag fram emot det, men inte annars.
En sak har jag dock saknat den här sommmaren: Olympiska Spelen. Det började med att jag missade invigningen, då vi åkte hem från skärgården just då. Med alla rapporter om Sveriges kommande förluster, pga. alla skador har mitt intresse inte varit på topp. När jag var ung satt jag som bänkad när det var Sommar-OS men glöden är nu borta… Kanske beror det på att det är Kina som är värd och jag kanske i mitt undermedvetna bojkottar kommunisterna där borta i öst. Dunno, men sporten lockar inte som förr, tyvärr. Tycker dock grymt synd om Sanna Kallurs vurpa för nån dag sen. Usch, hon måste ha känt sig.. ja, jag vet inte vad hon kände.. fy fan, sen kommer reporteraset och ska ställa aaaalla frågor han kan tänka sig, och kan inte vara lite mänsklig och avbryta och låta henne smälta allt. Usch, usch .. .
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.